The why behind the how

Jag har aldrig sett mig själv som musiker direkt. Däremot har jag sjungit och spelat så länge jag kan minnas, framför allt tillsammans med andra. Jag har uppträtt på stora arenor och i små kyrkor, samarbetat med stora artister och ett par av Stockholms främsta kulturscener. Och i alla dessa sammanhang har jag framför allt haft ett bruksorienterad förhållningssätt till musiken; jag har använt använt den som ett verktyg för att samla människor, ha kul tillsammans, inspirera eller berätta något.

Så när jag träffade på grannen, vid Valborgsmässoelden tror jag att det var, och hon frågade om vi inte kunde starta en kör så tänkte jag att det vore ju kul! Sanningen att säga så hade jag och min man, Hans, funderat på starta en kör ett tag, och hennes fråga blev den utlösande faktorn för att vi gjorde slag i saken. Vi hade ju träffat och lärt känna så många roliga och intressanta människor under de knappt tio år vi bott i Rönninge, människor som vi träffade alldeles för sällan, så att starta en kör för att hänga, musicera och ha roligt ihop skulle ju vara en lysande ide.

Jag brukar säga att vi är en må-bra-och-ha-kul-kör. Det märkliga är att när man har kul och mår bra när man sjunger tillsammans så blir det också musikaliskt väldigt bra!

Men jag kände jag att jag ville göra något mer, något utöver en musikaliskt stimulerande kväll. Jag såg framför mig hur kören skulle kunna vara som en oas, ett mentalt gym, ett community eller en fristad; metaforerna skulle kunna vara många. En plats där man får ”dricka nytt vatten”, ladda batterierna, får pepp och push. Pepp att leva livet som man längtar efter att leva det och push att deala med saker som man ännu inte orkat ta tag i. Eller bara fira varandra och livet och fokusera på och förundras över hur mycket gott, vackert och roligt det finns runt omkring oss, om bara vi lägger märke till det.

För det kan vara tufft att leva. Och vi klarar oss inte utan varandra. Många är de morgnar när jag vaknat med känslan av att en stor mörk, tung trasa som hänger över mig. Jag har släpat mig upp ur sängen och ut i vardagsrummet för att öppna den där boken eller läsa på den där bloggen, läsa de där orden som har hjälpt mig att kalibrera tankarna, att fokusera på ljuset och på möjligheterna. Orden som har fått mig att hoppas och tro att det kommer att bli bra. Och märkt hur orden gett mig ork att vara mamma, vän, fru, kollega o människa ännu en dag.

Vi behöver så mycket tro! Tro på att vi alla på riktigt är unika och har en plats, tro på att vi är värda att älskas och älskas. Hopp om att det finns möjlighet att börja om igen när saker har gått åt skogen, att ljuset lyser i mörkret och att mörkret inte har övervunnit det. Och insikt om att vi är ”wired for love”; att hela våra mänskliga system, både fysiskt och mentalt, på både individ- och kollektivnivå, blomstrar där det finns kärlek, men bryts ner där kärlek saknas.

Och jag önskar att kören, och den här sidan, skulle få vara en av de platser som kan hjälpa oss att samla kraft och mod för att våga ta risker, göra det där vi skulle vilja men inte vågar, orka leva ännu en dag, välja kärlek och välja bort hat; helt enkelt leva de liv som vi vill leva och vara de personer vi längtar efter att vara.

Så välkommen till Soulful! Välkommen att skratta, gråta, bli peppad, pushad o inspirerad. För ett starkare, gladare och roligare liv!