Är ensam inte stark? -Om kraften att förändra världen.

När jag tittar på studier om körsångens hälsoeffekter, så dyker ”belongingness” – tillhörighet – upp som en tydlig faktor för såväl den mentala som fysiska hälsan.  Intressant tycker jag, så jag bestämde mig för att titta lite närmare på fenomenet.

Behovshierarkin, som formulerades av psykologen Abraham Maslow år 1943, är välkänd för många. Maslow var en stor förespråkare för den sk humanistiska psykologin och utgick från att människan i grunden är god och har en ”medfödd uppgift, ett självförverkligande”. Genom behovshierarkin ville Maslow skapa en modell för hur människan prioriterar sina behov, och där identifierar han behovet av tillhörighet och gemenskap på tredje plats efter fysiska behov behovet av trygghet och säkerhet.

Forskarna Baumeister och Leary formulerade år 1995 ”Tillhörighetshypotesen”, där de bl a av formulerar att ”Behovet att tillhöra är en grundläggande mänsklig motivationsfaktor… och mycket som människor gör, gör de för att få tillhöra.”

Som jag skrev om i förra blogginlägget, mår personer med goda relationer, som upplever tillhörighet och gemenskap i stabila sociala nätverk, bättre både mentalt och fysiskt. Detta har inom forskningen blivit tydligt under de senaste 25 åren. Hundratals studier visar på att detta bl a stärker immunförsvaret och motverkar hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa personer har även bättre självkänsla, upplever ett högre mått av mening, är mindre deprimerade och känner sig gladare.

Mot den här bakgrunden är det intressant att reflektera över den kultur som vi själva lever i. Det är som att vi anser oss ha höjt oss över det faktum att vi, kanske framför allt, behöver leva i gemenskap med varandra. Att leva i sociala nätverk kan i vår del av världen nästan låta och upplevas som lite förtryckande.

När vi i vår kultur talar om ”självförverkligande” så handlar det ofta om att särskilja oss från mängden. Vi upphöjer i stor utsträckning personer som höjer sig över mängden och sticker ut på ett och annat sätt; proffessionellt, socialt eller finansiellt. Vi betonar individens frihet och oberoende snarare än ömsesidig generositet och support av vårt gemensamma liv.

Men vare sig vi tycker om det eller inte så är vi beroende. Det tar nästan lite emot att skriva detta, men tillvaron är uppenbarligen ordnad på ett sådant sätt att vi alla lever i relation med varandra. Och i relation till oss själva. Och med naturen. Och när de här relationerna präglas av generositet och en attityd av att bidra till tillväxt och välmående så skapas en dynamisk och kreativ miljö för oss alla. Det sättet som vi väljer att leva våra liv på får konsekvenser för såväl vår direkta omgivning som, ja faktiskt, världen i stort. Det här kanske kan kännas lite som en börda. Men det här är ju en oerhörd möjlighet!

Jag blev så glad igår på körrepet när jag såg att en av de ”gamla” körsångarna spontant hälsade på och välkomnade en ny tjej som satte sig bredvid henne. Och jag tänkte att det här kan ju göra hela skillnaden för den här nya tjejen; hon blev personligen välkomnad, sedd och omfamnad av de som redan var med. Och den ”gamla” körmedlemmen var med och skapade en varm och kärleksfull plats, bara genom att hälsa!

En av de presenter som jag blivit gladast för var en hundra grams chokladkaka, med 70-procentig kakaohalt och chilismak. Ett enkelt presentband var knutet omkring den. Inget märkvärdigt i sig kan man tycka. Men det som gör att jag kommer att minnas den hela livet var att den kom från ett så oväntat håll. Mitt i en vardagssituation kom en bekant fram till mig och sa ”du har fyllt år, grattis!” och stack fram kakan till mig. Jag blev så glad över att hon hade tänkt på mig! Och dessutom bemödat sig att köpa en chokladkaka!

Så enkelt tänker jag att det kan vara. Att vi varje dag väljer att göra små, små vänliga saker för människor runt omkring oss; att le mot någon på tåget, skickar ett uppmuntrande sms till någon som har det tufft eller som vi bara tycker om eller tar lite extra tid att lyssna på kollegan vid kaffemaskinen.

En intressant bieffekt när vi riktar oss utåt och möter andras behov är att vi faktiskt också växer och mår bättre själva. 2008 genomfördes en studie som visade att människor som spenderade mer pengar på andra, t ex köpte presenter eller gav pengar till välgörenhet, upplevde större glädje och välmående än de som spenderade pengar på sig själva. Utfallet blev detsamma även om personerna i studien förväntade sig det motsatta. Liknande studier har utförts vid ett flertal tillfällen i olika kulturer olika kontexter (t ex såväl i västvärlden som i tredje världen) men utfallet är detsamma.

Jag tror att vi alla skulle vilja vara med och förändra världen. Och de flesta av oss känner nog också en viss trötthet inför detsamma.

Men det häftiga är att vi kan det! Vi besitter alla en enorm kraft till att kunna skapa med våra liv. Skapa sammanhang som boostar, uppmuntrar och stärker, såväl på jobbet som hemma. Skapa glädje, tillit, skönhet och frihet. Både i våra nära relationer och faktiskt globalt. Men om det globala känns för stort så låt oss fortsätta i det lilla. Idag. Med de enkla medel som finns till hands. Som att köpa en 70-procentig chokladkaka till en bekant som har fyllt år.


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

2 svar till ”Är ensam inte stark? -Om kraften att förändra världen.”

Lämna ett svar