Okategoriserade

Koppla på härlighetsblicken!

”Koppla på härlighetsblicken! När du är ute i skogen och har svampblicken på, då hittar du svamp eftersom det är svamp du är inställd på att se. På samma sätt ser du det härliga runtomkring dig när du har härlighetsblicken påkopplad!”

Förra veckan träffade jag på en bekant som hade börjat på en ny arbetsplats. Han berättade med glädje och passion om sitt nya jobb, om människorna där och om de framgångar han hade fått vara med och se under sina första veckor. ”Men det handlar förstås om vilken berättelse jag väljer att berätta.” sa han och gjorde en paus. ”Den andra berättelsen handlar om stora utmaningar att övervinna, en viss tröghet i organisationen och stora relationsproblem bland personalen att hantera.”

Det handlar om vilken berättelse jag väljer att berätta…

Jag är fascinerad över detta med valet. Det är fantastiskt, och även lite skrämmande vill jag medge, att vi har ett sådant mandat att just välja.
Välja vilken blick vi kopplar på. Välja vilken berättelse vi berättar. Välja att se härligheten eller förfärligheten. I våra nära relationer inom familjen, hos partnern, barnen. På jobbet, i skolan. I samhället. Och världen.
Och berättelsen! Berätta om allt fint, roligt och bra som jag har i livet. Eller om allt som går mig emot, är jobbigt och utmanande.
Och att när vi väljer blick och berättelse så är vi med och skapar. Vi skapar vår verklighet genom det vi fokuserar på och det vi väljer att prata om. Vår egen verklighet. Och verkligheten för dem som lever nära oss.

Det kanske låter som att jag förespråkar en verklighetsflykt, men det är tvärtom!
Om jag t.ex. ständigt pratar med våra barn om hur svår världen är, att den är orättvis och att ingen kommer att bry sig om dem i livet kommer de antagligen att möta livet med en viss rädsla och tillbakadragenhet. Men om jag istället berättar för dem om allt vackert som livet i världen rymmer, om hur vackra alla människor är och hur de genom livet kan bidra till att den här världen blir en bättre plats att leva på för ännu fler, då är jag övertygad om att de kommer att öva sig på att se det bästa i både sig själva och andra och verka för att det goda växer trots utmaningarna vi ser runtomkring oss.

Citatet som jag inledde den här bloggposten med kommer från min svägerska, Eva Hylander. Igår släppte hon sin andra bok ”Stjärnor och svarta hål”.* Eva har levt med ständig fysisk smärta under många år, och det ger av naturliga skäl en stark klangbotten till hennes texter och bilder. När jag lämnade releasefesten igår kväll och klev ut i mörkret och regnet bar jag en stor ”boll” av värme inom mig; Eva hade så tydligt kommunicerat att mitt i allt det svarta så finns stjärnorna alltid där. Vi behöver fokusera på att se dem och öva på att njuta av dem.

Varje liv innehåller ju både det som är mörkt och ljust, kallt och varmt, härligt och svårt. Min erfarenhet är att vi behöver odla ljuset, värmen och härligheten för att orka ta itu med mörkret, kylan och det svåra. Och till viss del kommer mörkret, kylan och svårigheten kvävas när vi tänder ljuset, eldar på det varma och ser det härliga framför det svåra. Genom att välja blick. Och berättelse.

*För dig som är nyfiken på Evas bok kan du läsa mer om den här:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *